Faktiskt inte. Jag hade planer och ambitioner. Jag skulle bli dubbelmagister och doktorera i någonting obskyrt och bli professor och anställd på livstid och aldrig behöva oroa mig för sådana världsliga saker som politik, arbetsmarknadslägen, konjunkturer, löjligt komplicerade fackliga avtal, myndigheter med allt för långt gående befogenheter eller någonting annat som plågade folks vardagar. Jag hade framtiden upplagd som en karta framför mig, och min stora och stående plan var att läsa saker och ting på 200 % tills jag blivit den där arketypiska professorn alla tänker på när de hör ordet. Saker och ting var planerade in i minsta detalj - mer än vad som kanske är hälsosamt - men det hela fallerade på en enda liten detalj som var allt annat än planerad:
Om jag fullföljde den så skulle jag innan jag visste ordet av leva i ett övervakningssamhälle, och än mer ha varit en aktivt bidragande orsak till dess övergång från fritt till motsatsen genom att inte göra någonting åt det hela.
More
Support this project and others with 1-click micro-donations
