Den 11:e juni 2010 visste jag precis vad som skulle hända. Den 14:e skulle jag och familjen sitta på ett flyg till Bagdad, den 19:e skulle jag och R vigas och sen skulle jag spendera en månad i Bagdad för att dra hem igen och vänta på R medan familjeanknytningsärendet tog sin tid genom den svenska byråkratin. På sätt och vis var det precis vad som hände. Jag gifte mig, var som lyckligast i mitt liv hittills, medan klockan tickade mot dagen då jag skulle återvända - ett faktum som tedde sig allt svårare att acceptera eller ens vilja uppleva. Tur i oturen inträffade i samband med de irakiska myndigheternas totala avsaknad av servicekänsla och förmåga till korruption - vårt vigselbevis komplicerades av att jag var en svensk medborgare (som talade arabiska med en Bagdad-dialekt) och hemresan fick jag skjuta upp i en vecka för att anknytningsprocessen inte skulle gå i stöpet. Det gav mig och R ytterligare några dagar att vara ett lyckligt nygift par. Sen hände det att jag var tvungen at
More
Support this project and others with 1-click micro-donations
