Jag hade som bekant aldrig några som helst planer på att bli politiker. Jag blev det för att jag kände och känner att jag måste göra något för att sätta P för den övervakningsiver som sprider sig i västvärlden. Jag tänker helt enkelt inte ställa upp på att man använder mig och andra kulturknuttar som svepskäl för att få censurera och övervaka.
Jag vet inte riktigt vad jag förväntade mig av livet som politiker. Jag förväntade mig en hel del hetluft och det är inget som avskräcker mig. Jag står pall för det mesta. Däremot måste jag säga att jag tillbringat helgen i någon slags förundran över att människor ringt mig från hela jordklotet för att få reda på vem jag åt en trevlig middag med förra söndagen, vem som åt vad, vad som dracks, hur mycket som dracks, hur länge middagen pågick, vad som diskuterades och om jag möjligen fick oönskat besök av trevande händer under middagen. Ungefär samma frågor har kommit i otaliga personliga meddelanden.
More
Support this project and others with 1-click micro-donations
